Det Vetenskapliga synfältet i detta arbete: 
 

 

  • Vetenskapliga metoder.
  • Naturvetenskap, T. Kuhn och J. Habermas centrala begrepp.
  • Arbetssättet i det tvärvetenskapliga perspektivet.
  • Arbetssyfte.

 

- Vetenskapliga metoder.

Kognition, information och teknologi är etablerade ämnen i form, syfte och karaktär. Dessa ämnen har hittills studerats vetenskapligt i nästan helt oberoende studiedomäner (45). Detta klassiska synsätt gör det svårt att observera nämnda ämnesområden ur ett integrerat perspektiv. Ett vetenskapligt försök till en sådan integration sker genom tvärvetenskapliga observationer som väl användbara redskap.

Tvärvetenskapliga studier samordnar metoder som i sin karaktär är lämpliga för utforskning av ett enskilt ämne, t .ex empirismens "regelbundhet", för mätbara observationer inom fysik, matematik, biologi, teknik och naturvetenskap eller humanism i studier som fördjupar sig i psykologi, sociologi, humaniora och kognition. Den tvärvetenskapliga samordningen är ett försök att sammanföra och binda ihop olika vetenskapliga teorier som ofta beskriver verkligheten på olika sätt. Dessa teoribildningar kan skapa vetenskapliga dikotomier (motsatsbildningar) som då måste förklaras vidare.

Ett klassiskt exempel på denna motsatsbildning är empirismens ställningstagande mot humanismen. Filosofen John Stuart Mills sammanfattade sitt empiristiskt synsätt på följande sätt:

"Humanvetenskapernas underutvecklade tillstånd kan bara förbättras genom att de underkastas fysikens metoder,( i dess regelbundenhet ) utvidgade och generaliserade på lämpligt sätt."

Påstående som visade sig inte hålla måttet, eftersom den klassiska fysikens "regelbundet" ändrades drastiskt när den moderna fysikens tolkningar om makro- och mikrokosmos blev aktuella.

I allmänna drag omfattar enskilda studier av kognition, information och teknologi kunskaper som ingår i både empirisk och humanistisk metodlära. I en mer ingående analys där vetenskapens omfång i makro- och mikronivåer beskrivs är det även nödvändigt med ett fenomenologisk och strukturalistisk förhållningssätt.

Empirismen, humanismen, fenomenologi och strukturalism är användbara vetenskapliga redskap ur en tvärvetenskaplig synvinkel.

Dikotomier påträffar man i de kunskapsteoretiska ansatser som framställer materialism framför idealism, funktionalism framför strukturalism eller dualism framför monoism , m. m.

Alla nämnda dikotomier har egentligen varit ett försök att beskriva verkligheten så att:

  • Observationer blir motsägelsefria och koherenta.
  • Observationer blir av icke falsifierad natur.

Enligt den hermeneutiska traditionen, beror problem med de olika vetenskapsteoretiska ställningstagande på att den kunskapsteoretiska basen bygger på modeller av en bestämd mental tolkning ur en del av verkligheten.

Hermeneutik i sin klassiska förpackning ansågs vara ett alldeles för instängt vetenskapsteoretiskt synsätt för att utforska ett ämne. Den ursprungliga hermeneutiken förklarade verkligheten som en tolkning i "text and context relation" (eng.) med tolkarens övertygelse i bakgrunden. Därmed kunde läran om tolkning och sättet att hitta ett viss sanningsvärde i varje observation hamna i någon slags oändlighetscirkel.

Den moderna varianten i den hermeneutiska traditionen, utvecklar nyckelbegreppet tolkning som en form av förståelse i sökandet efter av en viss sann kunskap som kan uppnås med stöd av vetenskapliga regler.

I den hermeneutiska ansatsen är "ömsesidigt samband och påverkan mellan agenten och omgivningen" avgörande för en tolkning och därav utvinningen av vetenskapliga observationer. Utvinning som kan ske genom observationer tagna ur verkligheten och/eller ur representationer av verkligheten. Därmed kan likheter och skillnader mellan olika dikotomier förklaras utifrån en tolkad världsbild, som kan omfatta omgivningen med orsak och samband mellan dessa dikotomier.

 

I den världsbild som utvecklas i detta arbete valdes därmed det hermeneutiska förhållningssättet som avgränsande metod. En metod som även sammanbinder kognition, information och teknologi i dess ömsesidiga inbördes relationer, samt möjliggör den "konstruktion" av mental karaktär som beskriver betydelsen av en sådan vetenskaplig integration.

 

- Naturvetenskap, T. Kuhn och J. Habermas centrala begrepp.

Thomas Kuhns och Jurgen Habermas teoretiska framställningar om vetenskap, samhälle och verklighet möjliggör uppsatsens förklaringar om hur paradigmatiska förändringar kan studeras på den samhälleliga makronivån samt hur det mänskliga handlandet i dess utvecklande och social-kommuniserande sammanhang kan observeras.

Thomas Kuhn har ofta blivit misstolkat, i sin "The Structure of Scientific Revolutions" inom det samhällsvetenskapliga området. Kuhn lämnar egentligen flera vägar öppna inför nya idéer om utveckling, förändring och stabilisering i paradigmteorin.

För att kunna beskriva mer ingående vad man vill komma åt, behövs det några definitioner kring Kuhns idéer om vetenskapens utvecklingsprocess. Idéer som kan tillämpas på andra område där olika utvecklingstillstånd är viktiga. Enligt Kuhn, utspelar sig vetenskapliga aktiviteter i långa perioder av vad man kalla för "normal vetenskap". Perioder då man inte ifrågasätter vetenskapens underbyggnad eller grundläggande begrepp. I sådana perioder kan mindre ändringar ske på forskningens samordnade yta, men dessa leder inte till förändringar av "helhetens infallsvinklar".

När det i den normala vetenskapens utvecklingsprocess sker växande antal anomalier, både på kvantitativ och kvalitativ nivå, sker det även en växande kris i den normala vetenskapens världsbild.

Till sist råder en ohållbar situation där man ifrågasätter alla problemlösningar eller inte kan hantera dem. Den normala vetenskapen lämnar då plats åt en vetenskaplig revolution eller utplånas av den. Det sker ett plötsligt utbrott, någonting helt annat leder till en förändring av den gamla paradigmatiska världsbilden som rådde innan. Det är en radikal förändring som kommer att utvecklas under en ny lång period av normal vetenskap med ny underbyggnad av idéer och underförstådda antaganden.

Vad har Kuhns paradigmteori att göra med makro- och mikronivåer av förändring eller med progressiva och språngvisa utvecklingsprocesser?

Hur kan Kuhns paradigmteori förklara fragmenterande eller integrerande aspekter vid förändringar?

Mer än att skapa en ny vetenskaplig debatt kring Kuhns teori, framför jag en implementerande "tes" kopplad till paradigmets dynamiska process.

I Kuhns fall, gäller det inte bara hur han uttryckligen definierar de regler som kan ingå i olika begreppsapparater när förändringar sker. Man måste också inbegripa flera underförstådda aspekter som rör olika "former" av förändring, så som dessa är relaterade till fysisk, termodynamik, entropi, informationsteori och mänsklig kunskap samt dess förbindelse med olika utvecklingsperspektiv. Samtidigt, och vad t. ex. naturvetenskap inte beskriver i utvecklingens framställning är att under olika tids och händelseperspektiv kan förändringar ses, begreppsmässigt, mer eller mindre fragmenterade eller integrerade beroende på världsbildens omfång och tidsbegränsning:

Den grafiska framställningen och ovannämnda beskrivning om Kuhns paradigmteori är en sammanfattning av en av mig tidigare publicerad artikel om utvecklingsteori.

Efter en viss fragmentering i tids- och rumsperspektiv sker inte samma tolkning av det "naturvetenskapliga perspektivet". På så sätt, måste man inse att omfånget av världsbilden är beroende av hur fragmenterat eller integrerat varje system observerats. Detta har att göra med begränsningar som vi själva sätter i tids- och rumsperspektivet.. Den här observationen erbjuder oss att inta en öppnare inställning till paradigmteorin.

Vad som kan implementeras till Kuhns paradigmteori är:

  • Att det finns flera nivåer av förändringar relaterade till vår egen tids- och rumsuppfattning vilken kan orsaka problem i vår tolkning av utveckling, fast vi vill tala om samma begrepp.
  • Att en normal vetenskap, på samma sätt som en samhällelig institution innehar möjligheter till progressiva, cykliska eller regressiva förändringar, men inte revolutionära eller språngvisa förändringar. Vi talar i så fall inte längre om samma vetenskapliga eller institutionella system.
  • Att vetenskapliga revolutioner, eller samhälleliga revolutioner inte kan förekomma efter kontrollerbara kriser under "det normala tillståndet" som rådde, men de kan uppkomma av ett större vetenskapligt eller institutionellt utbrott som överträffar de gamla och trygga gränserna.
  • Allting kan förändras, mer eller mindre, snabbare eller långsammare, eller inte alls, detta beror på vilken referenspunkt som valts av den som observerar. Därför kan t. ex. inte utveckling och utvecklingsprocesser ses som en fragmenterad del av någon specifik vetenskap utan i form av integrationsprocesser.

Enligt min uppfattning, har perioder av normal vetenskap eller normal utveckling mindre "elastiska gränser" i sin underbyggnad, men dessa möjliggör ändå progressiva förändringar där institutioner i sin IS har en stabil interaktivitetsgrad. Teori, handling och praxis sker mellan kända kanaler, regler och verkställande system. Vid revolutionära eller språngvisa förändringar släpps enorma krafter fram, teori, handling, praxis och interaktion befinner sig under kristillstånd. Kaos kan råda, men samtidigt kan nya relationer, potentiella idéer, kreativitet, överlevnadsinstinkt, m m, frikopplar individer och mänsklig energi. En ny "verklighet" kan utformas med allt större tydlighet vilken möjliggör ännu större medvetenhetsgrad bland aktörerna under de revolutionerande handlingarna.

Hur kan detta vara möjligt?

En förklaring till förändringar, utveckling och de två paradigmatiska förhållandena är att spännvidden mellan teori och handling blir mer och mer fragmenterad eller specialiserad under den tolkade verkligheten. Specialisering (tillämpningsiver t. ex.) växer hela tiden under den normala vetenskapens eller institutionernas lugna år. När till sist skillnaderna blir för stora, finns inte längre kompatibiliteten mellan de aktiva aktörerna (specialister). Den verkliga situationen uppfattas (babeltornetssyndrom) mer tydlig bara av en minoritet av dessa aktiva aktörer vid närheten eller ankomsten av den yttersta krisen. Man tänker då inte längre på att tillämpa eller arbeta med några begränsande resultat och kan inte längre fragmentera idéer eller "skapa mikroprylar" utan enorma konsekvenser för det vetenskapliga eller samhälleliga sällskapet. Man är tvungen att integrera, se helheten och om och om igen observera verkligheten med nya ögon.

Utifrån den ovannämnda kris, kaoset eller paradigmskiftet, sker i mer och mer ordnade former en förnyad integreringsprocess, vilken startas genom frikoppling ifrån det gamla paradigmet. Visioner, innovationer och förnyad kreativitet kännetecknar en revolutionär utveckling.

För J Habermas är makt och avsaknad av makt den pådrivande kraft för samhällsstabilitetens hållning i sin "Det kommunikativa handlandet". De kan observeras som makro- och mikroaspekt inom ett samhällssystem. Härskarna i form av administrativa, finansiella, militära och politiska komplex med egen dynamik, utformar samhällets bevarande regler. Individerna som förlorar sin andel åt det maktkoncentrerande systemet, blir då mikrokomponenter inne i den bevarade ordningen.

Tid och rum blir avgränsande och konstanta enheter som går emot evolutionsprinciper. Arbetet är en påtvingad aktivitet i stället för en spontan företeelse. Arbetskraft, arbetsförhållande, klasskamp, marknad, produktion och konsumtion är institutionella parametrar i makrostrukturen.

En förenklad modell av Habermas systemvärld och livsvärld kan beskrivas genom att säga att makrostrukturen är systemvärlden och livsvärlden har blivit en inneboende mikrostruktur. I det moderna eller postmoderna samhället kan inte individen utveckla sin livsvärld utanför samhällets mekanismer.

Industrimänniskan i denna tolkning; med sina framtida projekt är förhäxad av maskinerna. Maskiner som håller på att ersätta den universella verkligheten. Den mekanistiska mentaliteten ger upphov till nya framtidsdrömmar; genteknik, cybernetik, virtuell verklighet, etc. Ett postsamhälle som skulle bli en ännu effektivare makromekanism.

 

Deduktionen av detta synsätt är att om ett projekt är förnyande som helhet kan man inte tala om morgondagens samhälle som en uppumpad version av dagens, därmed kan man heller inte tala om en ny samhällsera.

Om förändringar däremot blir minst lika omvälvande som de som orsakade industrialismens seger över jordbrukssamhället, då är det dags att tänka mer på hur individerna och mänskligheten kommer att agera och reagera än i utformandet av strukturer, tekniska lösningar och tvångsregler. När man därför talar om förnyelse, relaterad till utveckling är det bara språngvisa (revolutionära) förändringar som bättre förklarar institutionernas långsamma progressiva eller regressiva förändringar tills ett språngvist förhållande träder i kraft och institutionen inte längre existerar som sådan. Dessa språngvisa förändringar möjliggör människans livsvärldsutveckling.

Ur förnyelseperspektiv försvinner ett gammal samhällssystem under mer eller mindre kaotiska former för att så småningom ersättas av en ny utformning som infrastrukturell process med andra karakteristiska drag.

- Arbetssättet i det tvärvetenskapliga perspektivet

Genom ovannämnda förklaringar om hur olika vetenskapliga metoder träder i kraft i denna uppsats kan även själva arbetssättet beskrivas: "Kognition, information, teknologi" är ett teoretiskt arbete som samlar skilda begrepp och tolkningar till ett gemensamt "projekt".

I det inledande avsnittet presenteras olika definitioner av kognition i det utvecklingsförloppet som sammanfogar kognitiva studier med filosofi, psykologi och biologi. Därav etableras en av referenspunkterna för detta arbete: Hur naturliga och artificiella IS ses ur den mänskliga tankeförmågan i dess tolkning och dess utveckling. Särskild hänsyn tas till hur den naturliga IS i biologin kan ge oss många nya ledtrådar för studier av tillämpat IS.

Ett schema i det inledande avsnittet beskriver de inbördes relationerna som finns mellan kognition, information, biologiska och logiska strukturer samt teknologins utveckling. Schemat följs ganska nära i avsnittet "logiska strukturer" som analyserar objekt i den mänskliga tankens logiska sätt att observera verkligheten, skapa intentioner och utveckla sina biologiska strukturer.

I avsnittet som behandlar biologiska strukturer, beskrivs den komplexa biologiska hårdvaran och hur denna utformar sina IS. Vissa jämförande parametrar etableras för att kunna beskriva skillnader och likheter mellan naturliga och artificiella IS.

I fjärde, femte och sjätte avsnittet observeras teknikens utveckling i dess interaktion med den mänskliga utvecklingen. Det dras paralleller mellan den mänskliga hjärnans sätt att fungera och utvecklingen av nya informationsmaskiner. I dessa avsnitt beskrivs dessutom en annan referenspunkt för hela arbetet: begreppet informationsvärde i dess relation till nya kunskaper och andra långsiktiga IS strategier som kom med människans uppvaknade som medveten varelse.

I sjunde avsnittet "Ekonomins hegemoni på IS/IT domän" beskrivs hur den vetenskapliga delen av IS/IT studier befinner sig i beroendeförhållande till en ekonomisk och industriellt betonad intressesfär.

Aspekter som likriktning, ensidig kunskap och förändringsanalys beskriver hur ett tilltänkt brett och djupt ämnesområde: informationsvetenskap, skulle kunna ge katalytiska effekter till den mänskliga kunskapsutvecklingen som förväntas uppkomma ur födelsen av ett informationssamhälle. Med avsnittet "Utveckling under kognitiva villkor" sammanför jag kognition, information och teknologi i dess gemensamma åtagande med det framtida perspektivet som oberoende studieområde.

- Arbetssyfte

Syftet med den metateoretiska uppsatsen, är att uppmärksamma kognition, information och teknologi som viktiga vetenskapliga verktyg i "en ny vetenskaplig ordning".

Genom den utforskning och beskrivning som förenar kognition, information och teknologi i djupare vetenskaplig samhörighet och dess inbördes relationer, beskrivs förändrade parametrar i studier av integrerande karaktär. Dessa tre ämnen utgör en grundstomme i ett nytt sätt att erhålla kunskap.

 

  Inledning: